TILL ETT OFÖTT BARN
Gråt inte mer mitt hjärta.
Det gör ont när knoppar brister men spill inga tårar för kärleken som tog men inte gav tillbaka. Du kanske inte kan förstå det nu mitt barn men mamma har också varit där.
Mamma har också älskat så det pirrat ända ut i tårna men ändå legat sömnlös och förtvivlat undrat varför det inte är tillräckligt.
Mamma har också stått framför spegeln, sett sin egen reflektion i ögonen och tänkt att det här är kärleken jag förtjänar.
Mamma har också burit på skulden som en tung stickig kofta över tunna axlar och bett om ursäkt alldeles för många gånger. Bett om ursäkt bara för att få ro.
Jag vill att du kastar dig ut min fina. Jag vill att du älskar generöst och varmt och utan skottsäker väst men jag vill att du sträcker på dig. Jag vill att du ser din reflektion i ögonen och tänker att du förtjänar precis lika mycket kärlek som du själv ger och mer än så i de stunder då du känner dig svag. Aldrig mindre. Jag vill att du tänker att du är vacker. Jag vill att du älskar dig själv, även i motvind. Jag vill att du känner dig trygg, även utan kärlekens hand i din. Låt aldrig kärleken definiera vad du är, vem du är.
Låt tårarna rinna om det känns bättre min älskade men gråt inte över den förlorade kärleken, gråt för att kärleken förlorade dig.