FRAMTID

tänk att det finns en kille någonstans där ute i vår skrämmande stora vida värld som ska spendera merparten av sitt liv med mig. (om allt går vägen naturligtvis) jag undrar vad han tänker på, vad han äter, om han har lyssnat på deportees nya platta och kanske tänker att han om cirka trettio år kommer att damma av islands & shores och låta sina framtida barn få höra honom sjunga med i refrängen till medicate it right med nostalgiskt glittrande ögon och hes röst. kanske kommer han att ta mig i handen, för en magisk stund glömma bort att den är skrynklig och på sina ställen sträv efter alldeles för många timmar utan handskar i diskvatten och dansa med mig, svänga runt mig över ett nymoppat vardagsrumsgolv och sluta sina ögon när peder stenberg börjar sjunga på versen. kyssa mig ömt på kinden och säga att jag är vacker fastän tiden som passerat lämnat avtryck i mitt ansikte, på min kropp.

tills vi möts ska jag och mitt hjärta öva på att älska, bli sårade och läka och aldrig ska jag ge upp på kärleken, vad än jag med gråtsprucken röst skriker från en balkong, en busshållplats, ett pulserande dansgolv
för det är bara sinnet som försöker luras
allmänt | |
#1 - - Frida:

du skiver såå fint Elin!!

#2 - - Bästis:

Krr'! Finaste jag läst

#3 - - mathilda:

ååh elin du skriver alltid de perfekta orden, fan vad bra du är

#4 - - tilde:

fantastiskt elin!

#5 - - hannis lillasyster:

så vackert elin.

Upp